Varför är det så att morgontröttheten (läs:morgon) är just det?
Jag kliver upp klockan 07:15 (som idag) och föll in i djup mysig tankebefriad sömn vid 23:30 kvällen innan. Det blir 7h 45m sömn (adekvat).
Jag vaknar och är riktigt morgontrött, och snooze:ar mig till busstressaddition och frukostsubtraktion (fyra sessioner a lá 5-10 min vardera).
Jag är ganska förundrad - detta har hänt mig två dagar i rad nu, då jag klivit upp denna tid - men tidigare dagar då jag klivit upp en timme eller två senare, men samtidigt sovit lika lite eller mindre under natten (dvs gått och lagt mig senare) har jag inte varit "morgontrött" alls.
Jag har ingen övertygande teori ännu, men jag har en undertygande! (inte att förväxla med det under-tygande som vi sjusovare håller på med).
Min professionella (titulerad informationsmäklare) gissning är att allt detta har med vår biologiska klocka att göra, dag/natt-cykel och all den skiten.
Evolutionen har av någon anledning producerat en slags övermänniska (läs:übermensch) som har ett naturligt motstånd mot att kliva upp tidigt på morgonen när solen går upp, som alla andra mediokra undermänniskor - detta för att förhindra att övermänniskornas anlag blandas med undermänniskorna.
Jag har dessutom en klart freudiansk syn på det där med uppvaknande i sonkronitet med morgonljuset - jag menar - jag blir klarvaken om jag blir kåt som fan, folk som blir klarvakna bara för att det blir lite ljust har ju helt klart stimulerat samma centrum (the nekked centah) i hjärnan på något vis. Jag måste säga att jag föredrar en naken sexy lady to light (come over to the dark side).
/End of Parentes
