Ett Flyttkort #2

Jag vandrar vidare mot grönare betesmarker.

http://preskinn.wordpress.com/

tja

Ett flyttkort

Okej, let's face it. Jag har flyttat hemifrån. Det betyder inte att jag inte kommer tillbaka till moderskeppet Brutal Original och tvättar min smutsiga byk ibland. Som nu. Bara hemma för att njuta av stämningen ett litet slag.

The sounds of Öset

Hello Öset my old friend, I've come to talk to you again.

Jag trodde aldrig den dagen skulle komma, men imorgon bitti återkommer jag till min kära gamla stad igen. Det blir en lång natts färd mot dag, men det är värt det.

Sommarlov.

Sommarlovskänslan kom, och med den benägenheten att läsa massor av böcker istället för att blogga. Och att lyssna på samma låt om och om igen. Repetition är en dygd. Nästa lördag upplever jag nog Morrissey live i en Europeisk huvudstad som inte är Sveriges. Det kan bli strålande. Men jag har grav panik för att spendera några dygn bland folk jag inte känner i ett land jag aldrig har varit i, där de talar ett språk jag inte kan. Det går nog bra ändå.

Jag har närt ett geni vid min barm!

Elliott Smith var ett geni. Och ibland skrev han genialiska texter som säger allt. Som den här.

All cleaned out:

Here come your pride and joy
the comic little drunk
you call your boy
making everybody smile
who takes your pretty plan
and then becomes a disappearing man
after a little while

I saw you with your make-up running down
now what’s that all about
you say you don’t want anyone around
cause you’re all cleaned out

You toss the empty beer
not really as composed as you appear
an icicle inside
wearing clothes that clash
wondering is this treasure, is this trash
still trying to decide
about 5 o'clock here comes your clown
with the foot he’s throwing down

But all you say is you don’t want anyone around
come not right now
there ain’t nothing to dream
you don’t want to think about it

I’m sorry you seem so stumped
and I’m sorry you think you have to hold your tongue
when you're so pretty and smart
I’m seeing you caving in
becoming afraid of all these men
that you’ve given your heart

I saw you with your make up running down
now what’s that all about
you say you don’t want anyone around
cause you’re cleaned out
all cleaned out
all cleaned out

Vedermödans frukt är sötast tänkbara.

Done. För gott. Beviset, i form av att jag nu är sökbar i väl valda bibliotekskataloger för att jag är publicerad, går att beskåda här. Jag är så stolt. Så nöjd. Jag blev färdig. Jag är sökbar.

Årets film

Filmen The Happening med bland andra Mark Wahlberg och Zooey Deschanel var ju en höjdare. Preskinn kunde efter föreställningen inte sluta prata om vilken fantastisk filmupplevelse det varit. Årets film månne?

Sensation!

Livs levande fossiliserad T-Rex fångad på bild i nedre Torvalla!

Another one bites the dust.

Igår blev min kära dator golvad. Krasch, boom, bang. Den vill inte fungera som den ska längre. Jag väljer att tro på att det inte var meningen, men egentligen vet jag inte vad jag ska tro. Hur som helst är jag sur. Och hänvisad till biblioteket när helst jag vill skriva kryptiska blogginlägg. Typiskt.

Pussel

Ibland kan man lägga ihop pusselbitar och få fram budskap, betydelser. Man kan lära sig något nytt genom att lägga ihop ett och ett. Ofta gör man det för sitt eget bästa. Ibland tror man att det där pusslandet ska leda till något bra, men det enda som händer är att man blir olycklig.

Allt som var mitt.

Ibland är det så roligt att göra saker som man vet att någon annan misstycker till. Som att klippa sig fast nån tycker att det vore dumt. Eller att bli medlem på en community som någon inte tycker om. Små, små saker som kan få en att känna sig så glad och upprymd. Levande. Som att man tar tillbaka något man en gång hade, som nån tog ifrån en och gömde undan i ett skåp med en klapp på huvudet och ett "Nej du, det där är nog inget för dig, du borde prova att vara såhär istället." Så har man plötsligt växt upp, och är stor nog att själv plocka fram en pall, klättra upp till det där otillgängliga skåpet och plocka fram sina saker igen. Sånt man tycker om och har rätt till. Sånt man under tiden vant sig av vid och kanske inte har så jättestor glädje av egentligen, för att man vuxit ifrån det, men som man ändå tar tillbaka som en markering. Det här är mitt. Du kan inte ta ifrån mig det längre, det är jag som bestämmer. Mitt. Jag bestämmer. Som en markering.

Topplyssnare

Så har då allt hårt lyssnande och dansande betalat av sig.
Jag är nu topplyssnare på Last FM, Amy Diamond - Thank You, thank you.

EDIT: my oh my. It would seem I was to enthusiastic. Jag är inte alltid topplyssnare. Men banne mig om jag inte ska bli det på heltid!!!

Amy Diamond - Thank you på Last FM

Glömmer mig själv på ett tåg.

Glömmer mig själv på ett tåg

någonstans i Sverige

glömmer vem jag är

och var jag kom ifrån

och vet inte längre var jag ska

frågar hittegodsdamen om hon vet

om någon kanske hittat mig

någonstans i Sverige

men ingen vet ingen har sett mig

åker alla tåg på varje räls

letar på bagagehyllor mellan säten

i papperskorgar om jag kanske är ett skräp

kanske har någon kastat bort mig

jag följer konduktörer tätt i spåren

ser ut genom alla fönster ser en perrong

någonstans i Sverige

vet inte längre var jag ska

pratar försynta samtal med resenärer

ser på barbarnsbilder hör om äppelträd

i östgötska drömträdgårdar men ingen

har sett skymten av mig sen den där dagen

då jag i all hast glömde mig själv på ett tåg

någonstans i Sverige.

Glömmer mig själv på ett tåg

någonstans i Sverige

ringer mottagaren betalar-samtal till hittegodsdamen

tänker att hon kanske vet något nu

men suck och uppgivenhet och snälla du

du ringer varje dag 365 dagar om

året så många år så många dagar

så många gånger och jag vet inte

var du är lilla vän

ring inte mer är du snäll jag vet inte

och jag hänger en telefonkiosklur i klykan

någonstans i Sverige

tänker att ingen kan gå upp i rök

kan inte implodera bara försvinna

tar en snabb cigarett med rökarna på perrongen

en småstad mellan allt och ingenting

men de vet inte har inte sett eller hört

någonstans i Sverige

ropar konduktören att tåget ska gå

vi kastar oss ombord rökarna och jag

lämnar fimpar som inte hinner klivas på

men regnet kommer snart och dödar dem.

Glömmer mig själv på ett tåg

någonstans i Sverige

vet inte om jag är barn eller vuxen

eller om jag åker hem eller bort

hittegodsdamen svarar tålmodigt på varje station

nej snälla du ingen har hittat dig än

du får fortsätta leta mellan säten

bagagehyllor papperskorgar men ingen

har slängt dig än och inte ens pendlarna

någonstans i Sverige

har någon aning trots dagliga tågresor

och så går vinter så går vår

så går tågluffarna ombord de lovar mig

att titta efter mig i resten av Europa att

ringa mig skicka brev och vykort

om jag kanske råkat hamna i Paris

eller Warzawa och jag åker varje tåg

varje räls en gång till väntar tålmodigt

så går sommaren kommer hösten nalkas vintern

ingen luffar nu och ingen minns att

de lovat mig och jag löser ny biljett

någonstans i Sverige.

Glömmer mig själv på ett tåg

någonstans i Sverige

och en varm kopp kaffe i en pappmugg

i en bistrovagn jag frågar en herre vid mitt bord

men han vet inte var jag är och

han tycker illa om regeringen och växthuseffekten

och att sporten har fått mindre tid i TV

lyssnar lite mindre och ser ut på världen lite mer

för ett ögonblick en spegelbild sticker ut handen

men tunneln tar slut och griper i tomma luften

någonstans i Sverige

ännu en grå höstperrong med nya

människor gamla mönster jag saknar mig

och hittegodsdamen konduktören ser rakt igenom

bleknar och tynar och rinner bort

rälsen rullar ut sig bakom oss framför oss

letar mellan säten och suckar

letar på bagagehyllor och suckar

gråter stilla små tårar i norrlandsskogar

och högt och ljudligt på västgötaslätten

och jag saknar mig saknar mig saknar mig

någonstans i Sverige.

jorasatte...

Jag är nog den mest osociala människa jag känner. Den senaste veckan har jag tackat nej till alla former av umgänge (nästan) och roat mig med att plugga och lösa korsord istället. Totally worth it. Till veckan återgår jag dock till normalt liv och pluggar mest hela tiden, med avbrott för att umgås med normala människor. Jag tror att jag behöver det.

Yours truly har blivit faster. Yours truly är jäkligt stolt. Yours truly har så mycket filmer att se, så många serier att komma ikapp med och så många böcker att läsa. Så många böcker och blogginlägg att skriva. Yours truly har fullt upp, men ska inte göra så mycket av det där förr än pluggandet känns lugnt. Om en månad eller så. Förhoppningsvis.

Necrophilia

Spooning

Modell

Love is a mixtape

Det är jobbigt när man gör blandskivor och inte ids göra ett omslag som motsvarar innehållet. Just nu försöker jag uppbåda energi nog för att göra ett omslag till en skiva jag lovade Preskinn för länge sen (men jag glömde låtarna jag lovade att ha med, du får hålla till godo med andra bra låtar). Kanske ids jag. Kanske inte.

Först ska jag skriva lite om hur hannar slår sig för bröstet när de umgås i grupp. Sen ska jag packa, utan att lägga upp min packlista här. Jag har inte ens skrivit någon lista än, det är ovanligt för att vara jag.

(Titeln är hämtad från en bok av Rob Sheffield. Läs den.)

Thug in my life

Yo mama

Bathroom

Påskläsning

Jag har spenderat hela min påskhelg med den här helvetesboken. Ändå är jag inte klar än. Men i eftermiddag, då äntligen! Lunch. Sen bli klar. Sen ska jag bara skriva en liten analys, piece of cake.

Cyanide & Happiness

Cyanide & Happiness är kul! Jag har gjort två egna seriestrippar på jobbet idag.
Jag reserverar mig för om ni inte förstår dem, men believe me, båda två är ganska roliga, om man förtår dem.

OBS! FÖRSTORA.

Existens & kunskapsdeduktion

Idag har jag hängt hos Felicia och assisterat henne med det filosofi-prov hon skrev på. I tio timmar brottades vi med existensiella frågor och vegitariska maträtter. En del sömn i soffan och en del cigaretter på balkongen han jag med också.

Med anledning av detta har jag idag läst en lång artikel på wikipedia om existensialismen, samt halva Metamorfosen av Franz Kafka på jobbet.

Existens och kunskapsdeduktion for dummies!
René Descartes 101 med Preskinns nya revolutionerande enkelspåriga flowchartmodell!

Del 1 - Har du ett problem?

Problem: All kunskap är falsk och icke tillförlitlig.
(Om du känner att du upplever detta problem, gå vidare till nästa steg, annars kan du lugnt surfa vidare)
Orsak: Alla sinnesintryck skulle eventuellt kunna bedra dig.
(Om du känner att det är en risk du inte är villig att ta, gå vidare till nästa steg)
Eventuell Lösning: Fastställ EN kunskap som är tillförlitlig och deducera all annan kunskap från denna.
(Om du känner dig redo att anta dig denna uppgift, fortsätt till del 2)

Del 2 - Rekomenderat, intelligent och rimligt utförande.

1) Försök tänka.
(Om du anser att du lyckas tänka, fortsätt till nästa steg)
2) Försök fastställa om ditt tänkande innebär att du finns till.
(Om du kan rationalisera dig till att du existerar, fortsätt till nästa steg)
3) Försök föreställa dig något som är fullkomligt.
(Om du lyckas, gå vidare till nästa steg)
4) Fråga dig om tanken på något fullkomligt bevisar existensen av något fullkomligt.
(Om du lyckas bevisa något fullkomligts existens, gå vidare til nästa steg)
5) Fundera över om du skulle likställa detta fullkomliga med Gud.
(Om du bevisat en fullkomlig Guds existens, gå vidare till nästa steg, lämna annars denna flowchart)
6) Fråga dig själv om en fullkomlig Gud nödvändigtvis är allsmäktig och god.
(Om gud är allsmäktig och god, gå vidare till nästa steg)
7) Fråga dig huruvida en god och allsmäktig gud skulle ljuga för dig.
(Om Gud inte ljuger för dig, gå vidare till nästa steg
8) Grattis! Vår allsmäktiga, goda och ärliga Gud har behagat skänka dig sinnen du kan lita på! Från och med nu kan du utan eftertanke lita på dina sinnesintryck, och trygt bli empirist och genom egna observationer av din omvärld dra alla slutsatser du behöver för att förbättra din livssituation!

Glöm inte, du äger problemt! This is a changing day in your life!

Lite spänning i vardagen!

Igår kväll/natt uppfann jag en(ett) ny(nytt) lek/sysselsättning/tidsfördriv; Rysk mobiltelefonroulette. En lek som sannerligen ökar spänningsgraden i vardagen - om du vågar...

Såhär går det till: Plocka fram din mobiltelefon, skriv sedan ett lagom neutralt meddelande, det bör inte vara alltför personligt riktat, men ska helst kunna uppfattas så ändå. Ett exempel kan vara ett "Jag älskar dig!", ett "Jag saknar dig!" eller rent utav ett "Jag hatar dig, din jävla idiot!". Gå sedan in i din telefonbok, blunda och bläddra. Släpp bläddringsknappen (min terminologi är inte helt adekvat då det finns så många olika modeller, ni fattar nog ändå) och skicka till den person i din telefonbok som ödet valt ut. Det är sedan strängeligen förbjudet att skicka en förklarande ursäkt strax efteråt. En något snällare variant skulle kunna erbjuda frikort. Att man får välja ut tre, fem, valfritt antal personer som man inte behöver skicka till, vad ödet än säger.

En lite ofarligare, men även den ganska underhållande variant, är att använda telefonen som en Magic 8-ball. Till skillnad från en magisk åtta kan telefonen inte bara ge dig lama Ja- eller Nej-svar, utan ge dig namn. Frågorna kan bli mycket mer spännande. Ställ en fråga (ex. "Vem älskar jag?", "Vem är nästa person jag kommer spendera en natt med?" eller "Vilken person i min telefonbok står näst på tur att dö?"), blunda, bläddra, släpp - och du har ditt svar. Du älskar mormor, ska spendera en natt med Maja och Gertrud kommer att dö. Kanske inte så givande, men det kan hjälpa dig att slå ihjäl några minuter.

Jag har inget liv, jag erkänner...

För en handfull kramar

Just nu suger ganska mycket ganska hårt, och det som inte suger är jag nojjig och paranoid över.
Jag känner mig som en dålig-person-tårta, och ovanpå den ligger det inte-veta-vad-som-händer-grädde. Jag längtar tills Malice kommer upp och faller in i mitt patetiska led en stund. Dock kommer jag följa med herr Solberg ned mot uppsala i slutet av mars, för att visitera min sjuka moster. Hoppas jag är tillbaka för att möta Malice vid tåget!

Saker att tänka på:

• Fun light grape lämnar inte din sida i livets svåra stunder.
• Man måste försöka utöva självkontroll ibland.
• Six feet under ÄR mycket, mycket bra.
• Rubank är en lång hyvel, ganska manlig skulle jag påstå.
• Platon var nog inte en så dum kille
• Battlefield 2 är ganska kul när man baserape:ar
• Lappen kommer hit och pumpar muskler med mig
• Julie Delpy är ganska bra, men uppskattas nog bäst av Malice!
  

Satan.

Varför är en del dagar såna här? Såna då man vaknar, som en helt vanlig, fredlig medborgare, men ändå råkar ut för all världens olycka samlat på samma dag? Tallrikar som faller i golvet, tår som sparkas alldeles för hårt in i bordsben, missade bussar, smutsiga tvättstugor, ingen mjölk. Kass jävla helvetesdag. GAAAAAH!

För övrigt är det ganska äckligt att tänka sig att andra personer har tår, och inte bara oformliga fötter som alltid är inklädda i strumpor och skor. Det gör dem så mänskliga.

kontradesperation

Såhär går det när man öppnar flaska med (vad var det, en vitlökspress?) på nyår

Desperation.

För att komma åt innehållet, en alkoholhaltig dryck, tvingades jag bryta mig in genom skruvkorken, eftersom den var trasig. Skandal.

Årets onödigaste gräl

Person A och person B sitter i ett rum. A studerar en almanacka, B sitter i en soffa och löser sudoku (fun to say, fun to do, för att citera väl vald dramaseriekaraktär). Person A muttrar över alla helgdagar som hopar sig i mars, bläddrar fram en bit och börjar muttra över att det inte är några helgdagar alls under juli, augusti eller september. Sedan bläddrar A ytterligare några månader, suckar sedan djupt och utbrister:

A: Jaha, och så är det snart första advent igen, jävla helvete.

B tittar förvånat upp från sitt papper:

B: Men det är ju bara februari.

A: Det är väl jävligt lätt för dig att säga!

B: Men det är ju februari, du kan ju inte sucka över första advent nu.

Person A kastar ett objekt av plast genom hela rummet så det slår i en betongvägg, går sönder. Därefter klär person A på sig sina kläder igen (då det var sent på kvällen var personen iförd morgonrock), en hätsk ordväxling om huruvida det är okej att sucka över första advent i februari uppstår, person A är på väg att lämna bostaden i rent vredesmod. Det går aldrig så långt. Men ändå.

En otursdag

Idag skulle jag till tandläkaren i Myrviken kl 10:10.
Jag slutade jobba klockan 00:00 i går, och skulle sova hos Victor, men det gick inte så bra. Klockan 02:00 gjorde jag slag i saken och gick hem till Torvalla, vartefter jag inte ville sova eftersom risken för att försova sig ansågs för stor av världssamfundet. Jag spelade Crysis.

Så gick jag då till bussen kl 08:27 - i den isiga slänten på vägen till busskuren halkar jag och landar rakt på svanskotan med båda benen rakt upp i luften. Naturligtvis var det pinsamt och jag låtsades som ingenting, lätt puffande på det enda jag lyckades hålla kvar i händerna - cigaretten.

Jag satte mig på bussen mot Myrviken och satte på Jeff Buckley som färdmusik. Det var lite korkat. Jag somnade och the next thing I know så vaknade jag i Hallen... en halvtimme efter Myrviken. Fuck. Det blir ny tandläkartid om två månader, jag har redan väntat på denna i sex månader. Jävla tur man har.

Faktum är att jag räknade dagen som en otursdag redan inna jag klev på bussen. Jag såg bussbältet i bussen och tänkte "Jag tar på mig bältet, jag har otur idag, och kommer klandra mig själv allt för mycket om vi krockar och jag tänkte på det men inte tog på det"

Om livet ger dig bajskorvar - gör saft av dom! Här kommer lite bilder från min tripp till Hallen!

En man med gåstavar sa hej till mig här.

Tur man har med sig musik!

Det gäller att komma i rätt stämning!

I'm not crying! + Truls

JAYHAWKS!!!

Ryktet säger att det kommer en ny skiva av eminenta The Jayhawks (vidare efterforskningar visar att det kan vara en skiva med "bara" Gary Louris och Mark Olson, men det duger) så snart som framåt sensommaren-hösten. Jag tar några förnöjda bloss på min pipa, myser i skägget och längtar.

High life under the optic

High life under the optic - En historia om vår man

Författad av Preskinn

Vi befinner oss hemma hos vår man, i den lägenhet som han delar med en vän sedan någon månad tillbaka. Persiennerna är neddragna hela vägen i balkongdörren och de två fönstren bredvid. Hade det inte varit kväll hade solen kanske bidragit till den sjaskiga atmosfären genom att belysa de viktlösa dammkornen. I en dålig nätnovell hade de "dansat likt bananflugor", men sanningen är den att de snarare flyger runt som dammkorn. "Bögpoeter! Damm har existerat mycket längre än bananflugor och är mycket mer vanligt förekommande" tänker vår man som ligger på sängen och funderar över om han borde skriva en novell.
"Dessutom är damm odödli..." han avbryts med det att hans vän kommer in genom ytterdörren och konstaterar att "här var det minsan inte dammsuget".

- "Seriöst! Jag orkar inte dammsuga idag, jag har nyss jobbat".

Informerar vår man.

- "Mmm men jag städade toan igår, om vi inte synkar så blir det aldrig rent på två ställen samtidigt".

- "Ja, men du var ju ledig då ju. Jag kan göra det på onsdag, då är jag ledig".

Vännen nickar sitt medgivande, men bananflugorna dansar nu i ett moln av finfördelad irritation.

Vår man vaknar och knådar lidelsefullt ut något ur den ena ögonvrån, det är bara i drömmarnas värld som han får uppleva denna typ av vardaglighet numera. Vår man har blivit en ny man, en förändrad man; en man som sätter sig upp och drar in lukten av tobak och parfym på morgonen. Den stora kingsizesängen är varm där vår man legat och ljummen där han satt sig upp. Tjejen från igår har alltså redan stuckit konstaterar han. "Otacksam, men en bättre rabatt på taxin får man fan leta efter" konstaterar han, ler lite för sig själv och knäpper på datorn med stortån. Datorn gör sig inget besvär utan tar sin tid och vår man finner det för gott att tända en cigarett och straffblåsa maskinen i vad som borde utgöra dess motsvarighet till nylle under tiden.
Responsen låter inte vänta på sig, innan han hinner säga så mycket som trumhinna dundrar windows igång på högsta tänkbara technovolym. Men han är van vår man, mången hård krognatt har gjort honom immun mot hög volym; med några sekunders fördröjning slänger han en likgiltig blick på högtalaren. Han är van vår man, och vanans makt är stor; nu ska han spela poker. Det har tagit honom något år och kostat honom åtskilliga tusenlappar, men nu har vanan i alla fall börjat betala för sig; förra veckan tjänade han tretton tusen kronor. Pengarna tog slut i samma takt som baren tömdes och glasen fylldes, vanans makt är stor, speciellt den dyra vanans. Vår man investerar någon timma eller två på pokern för att sedan kunna spenderar en eller annan på krogen, ironiskt nog flanerar han i all förmodlighet en hel del kring blackjackborden. Cash out.

Vår man kommer någonstans mellan den fjärde cigaretten och den första morgondaggen på brinkan på sig själv med att går runt och hungra. Frukosten brukar vanligtvis inte undgå vår man, och han blir glatt överraskad då det visar sig att han fortfarande har frukosten framför sig. Två kokta ägg på lika många gigantiska kaviarmackor sköljs ned med en iskall Heineken; vår man unnar sig detta när han känner att frukosten är extra speciell. En gång gick han utan frukost, då dubblade han intaget dagen därpå, vår man är nämligen av den fasta tron att man måste ta kontroll över sin egen karma så att den inte löper amok; hoppar man över frukosten för många gånger händer något dåligt. Han misstänker att vilken dietist som helst värdig namnet skulle ge honom rätt på den punkten. Frukostens karaktär är han dock medveten om, är inte precis är idealisk, men det finns vissa saker man inte kan tumma på hur mycket man än skulle vilja, och vår man vill inte ens tänka på att vilja tumma på Heineken-frukost.

Även om vår man att döma från hans morgonrutiner kan framstå som ganska udda, så är han egentligen ganska vanlig. Varje dag går han exempelvis till ett arbete. Arbetet är stimulerande, välbetalt och utmanande. Han skulle gärna spendera mer tid där om det inte vore för de hundratalet intelligenta och snygga vänner han känner ett behov av att fraternisera med sex timmar om dagen. Det händer inte sällan att han blir tvungen att ta taxi mellan fiken i den stora staden för att hinna träffa sina närmsta vänner så ofta som han gör. Turligt nog tillhör de flesta samma tighta kompisgäng, så oftare än sällan delar han taxi med den majoritet av vännerna som är lika framgångsrika och välbetalda som han själv. För pengarna som han sparar in på att dela taxi brukar han bjuda de lite mindre besuttna på fika och öl. Värt att notera är att flera av dessa är taxichaufförer som gärna skjutsar honom tillbaka sedan. Karma. Han har medvetet format sin livsstil på detta vis för att maximera nöjet och minimera omkostnaderna, exempelvis har han minst sju nära bekanta som är frisörer, fem stycken som är taxichaufförer, ett antal busschaufförer, ett dussin på olika restauranger och ett oräkneligt antal kompisar som jobbar på fik och barer sprida runt omring i staden. Tjänster byts mot andra tjänster genom vår man, han betalar bara startavgiften. Själv ser han sig som något av en aktiehandlare som ingen föraktar. Vår mans måtto har länge varit "all you need is love & startkapital".

Helt sorglös är vår man förstås inte. Han kan faktiskt inte minnas senast han klappade ett rådjurskid, eller när han senast fick något användbart ur ett kinderägg! Dessa minnen har gått förlorade någonstans längs vägen, förmodligen längs något av krogstråken, något han i allvarligste ton refererar till som "priset".

Livet i ultrarapid

De senaste dagarna har ett flertal händelser, diskussioner och specifika sinnestillstånd samverkat och fått mig att fundera över en väldigt speciell känsla. Känslan omfamnar dig och kramar ut det bästa ur det vardagens mest anspråklösa skådeplatser.

Du går på en tråkig gata i en skön och ganska snygg jacka, en halsduk runt nacken och gärna upp till hakan; en cigg skadar inte. Du har stora hörselkåpor över öronen fyllda med en riktigt bra låt med exempelvis Kent, en låt som får dig att känna dig medryckt, stor och liten på samma gång. Människor går förbi dig och du tittar på dem där de går, för det är det de gör; där går dom. Du går inte med dem, du går mot dem tillsammans med musiken, och det är bara du som förstår riktigt hur det ligger till; de tillhör gatan och flyter förbi dig lite snabbare än skyltfönstren.

Ibland kan allt går närmast i slow motion, och du ser på allt omkring dig med en slags distans och klarsyn som ger livet nya perspektiv, så att det framstår som så mycket mer acceptabelt. Inte bara för stunden, då du förvisso erkänner för dig själv att du mår riktigt bra, utan situationen lovar mer än så. Problem känns världsliga och överkomliga, det som var innan var förut och det känns lätt att möta framtiden.

Med lite tur och rätt musik kan du lätt vifta bort ett hus eller två med din högra handlov. Men det vill du nog inte, för inte sällan önskar du att himlen vore ett högtalarmembran som vibrerade skakade upp alla människors känslor med din musik.

Det är en bra känsla, du blir inspirerad och det är ta me fan vackert om något.

Köp omslutande hörlurar! Skriv pretantiösa och ärliga bloggar!

Brutal Original - din oas i bloggöknen

Det finns några punkter jag skulle vilja dryfta inför auditoriet, som förhoppningsvis bistår mig med kloka råd, klang och jubelfärger.

1. Christer Sjögren gick direkt till Melodifestivalens svenska final med det kanske kalkonigaste bidraget på många år. Malice jublar och hoppas att han vinner hela rasket!

2. Tele 2 spammar min telefon genom att först skicka ett meddelande om att de snart ska skicka ett meddelande innehållandes en bild, som man kan SMSa till alla man tycker om på Alla Hjärtans Dag. Sedan skickar Tele 2 bildmeddelandet som står som "000 Meddelandet kan inte visas". Strax därefter kommer ytterligare ett standardiserat meddelande som talar om för mig att jag inte kan ta emot bildmeddelanden. Nähä? Det hade jag ju ingen aning om. Det är ju inte alls så att jag har en indienalle med svartvit skärm och Snake som häftigaste spel...

3. En del människor är as.

4. Andra människor förstör sina liv i ögonblick av vad som måste vara förvirring. Och ögonblick som varar i år. Jag fick ett bevis för det idag.

5. Solen sken idag. Vad Preskinn än försöker slå i er finns det ingenting med en naken dam som går upp emot sol och dagsljus.

Over and out.

Morgontrötthet med Preskinn - din parentes i vinterkylan

Varför är det så att morgontröttheten (läs:morgon) är just det?

Jag kliver upp klockan 07:15 (som idag) och föll in i djup mysig tankebefriad sömn vid 23:30 kvällen innan. Det blir 7h 45m sömn (adekvat).

Jag vaknar och är riktigt morgontrött, och snooze:ar mig till busstressaddition och frukostsubtraktion (fyra sessioner a lá 5-10 min vardera).

Jag är ganska förundrad - detta har hänt mig två dagar i rad nu, då jag klivit upp denna tid - men tidigare dagar då jag klivit upp en timme eller två senare, men samtidigt sovit lika lite eller mindre under natten (dvs gått och lagt mig senare) har jag inte varit "morgontrött" alls.

Jag har ingen övertygande teori ännu, men jag har en undertygande! (inte att förväxla med det under-tygande som vi sjusovare håller på med).

Min professionella (titulerad informationsmäklare) gissning är att allt detta har med vår biologiska klocka att göra, dag/natt-cykel och all den skiten.

Evolutionen har av någon anledning producerat en slags övermänniska (läs:übermensch) som har ett naturligt motstånd mot att kliva upp tidigt på morgonen när solen går upp, som alla andra mediokra undermänniskor - detta för att förhindra att övermänniskornas anlag blandas med undermänniskorna.

Jag har dessutom en klart freudiansk syn på det där med uppvaknande i sonkronitet med morgonljuset - jag menar - jag blir klarvaken om jag blir kåt som fan, folk som blir klarvakna bara för att det blir lite ljust har ju helt klart stimulerat samma centrum (the nekked centah) i hjärnan på något vis. Jag måste säga att jag föredrar en naken sexy lady to light (come over to the dark side).

/End of Parentes

En liten strimma av hopp.

JAG SÅG SOLEN! Den sken utanför fönstret, mitt emellan skurarna med snöblandat regn, och den såg så varm ut! Nu ska jag lämna denna sega dator på detta gudsförgätna högskolebibliotek och möta en kursare för att äta lunch. Oooh, company! Det allra bästa med att plugga är lunchrasterna, och att prata med kursare. Tro det eller ej.

Livet är brutalt.

Och faktum är att livet är grått. Den menlösaste av alla färger i världen. Inte brunt, jag gillar brunt, det känns varmt och 70-talskulturellt. Och inte svartaste svart, inte becksvart mörker och själslig svärta. Inte vitt, inte ett tomt, oskrivet blad. Inte någon av alla de fina färger som finns och kan pigga upp, utan grått. Gråare än asfalt, sten, betong, cement, regnmoln och gråsparven när den sjunger. Grått. Så jävla grått.

Julen är över

Två packningslistor, en julhelg och ett nyår senare börjar vardagen pocka på uppmärksamhet. Men, inte riktigt än, jag blundar för katastrofen (jag kommer inte få några pengar från CSN, satans jävla h******!) och delar med mig en lista över julklappar istället:

• 17 böcker
• 1 kokbok
• Lotter
• Pengar
• En porslinstomte (tack mormor!)
• Tofflor
• Två tygkassar
• En tröja
• Ett lakan
• Två tvålar
• Kaffe
• En Lasse Lindh-skiva
• Happy Days på DVD
  

Har jag glömt något? Det har jag säkert. Men i stora drag var det där vad min julklappsskörd bestod av.

Jag hade fått mail av min närmste chef imorse, han berättade att han hade sett mig på TV. Detta innebär att jag aldrig kommer att kunna visa mig på min arbetsplats igen, då jag under den där TV-intervjun var besatt av ett drygt PK-monster som fick mig att säga konstiga saker.