Glömmer mig själv på ett tåg
någonstans i Sverige
glömmer vem jag är
och var jag kom ifrån
och vet inte längre var jag ska
frågar hittegodsdamen om hon vet
om någon kanske hittat mig
någonstans i Sverige
men ingen vet ingen har sett mig
åker alla tåg på varje räls
letar på bagagehyllor mellan säten
i papperskorgar om jag kanske är ett skräp
kanske har någon kastat bort mig
jag följer konduktörer tätt i spåren
ser ut genom alla fönster ser en perrong
någonstans i Sverige
vet inte längre var jag ska
pratar försynta samtal med resenärer
ser på barbarnsbilder hör om äppelträd
i östgötska drömträdgårdar men ingen
har sett skymten av mig sen den där dagen
då jag i all hast glömde mig själv på ett tåg
någonstans i Sverige.
Glömmer mig själv på ett tåg
någonstans i Sverige
ringer mottagaren betalar-samtal till hittegodsdamen
tänker att hon kanske vet något nu
men suck och uppgivenhet och snälla du
du ringer varje dag 365 dagar om
året så många år så många dagar
så många gånger och jag vet inte
var du är lilla vän
ring inte mer är du snäll jag vet inte
och jag hänger en telefonkiosklur i klykan
någonstans i Sverige
tänker att ingen kan gå upp i rök
kan inte implodera bara försvinna
tar en snabb cigarett med rökarna på perrongen
en småstad mellan allt och ingenting
men de vet inte har inte sett eller hört
någonstans i Sverige
ropar konduktören att tåget ska gå
vi kastar oss ombord rökarna och jag
lämnar fimpar som inte hinner klivas på
men regnet kommer snart och dödar dem.
Glömmer mig själv på ett tåg
någonstans i Sverige
vet inte om jag är barn eller vuxen
eller om jag åker hem eller bort
hittegodsdamen svarar tålmodigt på varje station
nej snälla du ingen har hittat dig än
du får fortsätta leta mellan säten
bagagehyllor papperskorgar men ingen
har slängt dig än och inte ens pendlarna
någonstans i Sverige
har någon aning trots dagliga tågresor
och så går vinter så går vår
så går tågluffarna ombord de lovar mig
att titta efter mig i resten av Europa att
ringa mig skicka brev och vykort
om jag kanske råkat hamna i Paris
eller Warzawa och jag åker varje tåg
varje räls en gång till väntar tålmodigt
så går sommaren kommer hösten nalkas vintern
ingen luffar nu och ingen minns att
de lovat mig och jag löser ny biljett
någonstans i Sverige.
Glömmer mig själv på ett tåg
någonstans i Sverige
och en varm kopp kaffe i en pappmugg
i en bistrovagn jag frågar en herre vid mitt bord
men han vet inte var jag är och
han tycker illa om regeringen och växthuseffekten
och att sporten har fått mindre tid i TV
lyssnar lite mindre och ser ut på världen lite mer
för ett ögonblick en spegelbild sticker ut handen
men tunneln tar slut och griper i tomma luften
någonstans i Sverige
ännu en grå höstperrong med nya
människor gamla mönster jag saknar mig
och hittegodsdamen konduktören ser rakt igenom
bleknar och tynar och rinner bort
rälsen rullar ut sig bakom oss framför oss
letar mellan säten och suckar
letar på bagagehyllor och suckar
gråter stilla små tårar i norrlandsskogar
och högt och ljudligt på västgötaslätten
och jag saknar mig saknar mig saknar mig
någonstans i Sverige.
