Person A och person B sitter i ett rum. A studerar en almanacka, B sitter i en soffa och löser sudoku (fun to say, fun to do, för att citera väl vald dramaseriekaraktär). Person A muttrar över alla helgdagar som hopar sig i mars, bläddrar fram en bit och börjar muttra över att det inte är några helgdagar alls under juli, augusti eller september. Sedan bläddrar A ytterligare några månader, suckar sedan djupt och utbrister:
A: Jaha, och så är det snart första advent igen, jävla helvete.
B tittar förvånat upp från sitt papper:
B: Men det är ju bara februari.
A: Det är väl jävligt lätt för dig att säga!
B: Men det är ju februari, du kan ju inte sucka över första advent nu.
Person A kastar ett objekt av plast genom hela rummet så det slår i en betongvägg, går sönder. Därefter klär person A på sig sina kläder igen (då det var sent på kvällen var personen iförd morgonrock), en hätsk ordväxling om huruvida det är okej att sucka över första advent i februari uppstår, person A är på väg att lämna bostaden i rent vredesmod. Det går aldrig så långt. Men ändå.
onsdag 27 februari 2008
måndag 25 februari 2008
En otursdag
Idag skulle jag till tandläkaren i Myrviken kl 10:10.
Jag slutade jobba klockan 00:00 i går, och skulle sova hos Victor, men det gick inte så bra. Klockan 02:00 gjorde jag slag i saken och gick hem till Torvalla, vartefter jag inte ville sova eftersom risken för att försova sig ansågs för stor av världssamfundet. Jag spelade Crysis.
Så gick jag då till bussen kl 08:27 - i den isiga slänten på vägen till busskuren halkar jag och landar rakt på svanskotan med båda benen rakt upp i luften. Naturligtvis var det pinsamt och jag låtsades som ingenting, lätt puffande på det enda jag lyckades hålla kvar i händerna - cigaretten.
Jag satte mig på bussen mot Myrviken och satte på Jeff Buckley som färdmusik. Det var lite korkat. Jag somnade och the next thing I know så vaknade jag i Hallen... en halvtimme efter Myrviken. Fuck. Det blir ny tandläkartid om två månader, jag har redan väntat på denna i sex månader. Jävla tur man har.
Faktum är att jag räknade dagen som en otursdag redan inna jag klev på bussen. Jag såg bussbältet i bussen och tänkte "Jag tar på mig bältet, jag har otur idag, och kommer klandra mig själv allt för mycket om vi krockar och jag tänkte på det men inte tog på det"
Om livet ger dig bajskorvar - gör saft av dom! Här kommer lite bilder från min tripp till Hallen!
En man med gåstavar sa hej till mig här.
Tur man har med sig musik!
Det gäller att komma i rätt stämning!
I'm not crying! + Truls
Jag slutade jobba klockan 00:00 i går, och skulle sova hos Victor, men det gick inte så bra. Klockan 02:00 gjorde jag slag i saken och gick hem till Torvalla, vartefter jag inte ville sova eftersom risken för att försova sig ansågs för stor av världssamfundet. Jag spelade Crysis.
Så gick jag då till bussen kl 08:27 - i den isiga slänten på vägen till busskuren halkar jag och landar rakt på svanskotan med båda benen rakt upp i luften. Naturligtvis var det pinsamt och jag låtsades som ingenting, lätt puffande på det enda jag lyckades hålla kvar i händerna - cigaretten.
Jag satte mig på bussen mot Myrviken och satte på Jeff Buckley som färdmusik. Det var lite korkat. Jag somnade och the next thing I know så vaknade jag i Hallen... en halvtimme efter Myrviken. Fuck. Det blir ny tandläkartid om två månader, jag har redan väntat på denna i sex månader. Jävla tur man har.
Faktum är att jag räknade dagen som en otursdag redan inna jag klev på bussen. Jag såg bussbältet i bussen och tänkte "Jag tar på mig bältet, jag har otur idag, och kommer klandra mig själv allt för mycket om vi krockar och jag tänkte på det men inte tog på det"
Om livet ger dig bajskorvar - gör saft av dom! Här kommer lite bilder från min tripp till Hallen!
En man med gåstavar sa hej till mig här.
Tur man har med sig musik!
Det gäller att komma i rätt stämning!
I'm not crying! + Truls
JAYHAWKS!!!
Ryktet säger att det kommer en ny skiva av eminenta The Jayhawks (vidare efterforskningar visar att det kan vara en skiva med "bara" Gary Louris och Mark Olson, men det duger) så snart som framåt sensommaren-hösten. Jag tar några förnöjda bloss på min pipa, myser i skägget och längtar.
söndag 17 februari 2008
High life under the optic
High life under the optic - En historia om vår man
Författad av Preskinn
Vi befinner oss hemma hos vår man, i den lägenhet som han delar med en vän sedan någon månad tillbaka. Persiennerna är neddragna hela vägen i balkongdörren och de två fönstren bredvid. Hade det inte varit kväll hade solen kanske bidragit till den sjaskiga atmosfären genom att belysa de viktlösa dammkornen. I en dålig nätnovell hade de "dansat likt bananflugor", men sanningen är den att de snarare flyger runt som dammkorn. "Bögpoeter! Damm har existerat mycket längre än bananflugor och är mycket mer vanligt förekommande" tänker vår man som ligger på sängen och funderar över om han borde skriva en novell.
"Dessutom är damm odödli..." han avbryts med det att hans vän kommer in genom ytterdörren och konstaterar att "här var det minsan inte dammsuget".
- "Seriöst! Jag orkar inte dammsuga idag, jag har nyss jobbat".
Informerar vår man.
- "Mmm men jag städade toan igår, om vi inte synkar så blir det aldrig rent på två ställen samtidigt".
- "Ja, men du var ju ledig då ju. Jag kan göra det på onsdag, då är jag ledig".
Vännen nickar sitt medgivande, men bananflugorna dansar nu i ett moln av finfördelad irritation.
Vår man vaknar och knådar lidelsefullt ut något ur den ena ögonvrån, det är bara i drömmarnas värld som han får uppleva denna typ av vardaglighet numera. Vår man har blivit en ny man, en förändrad man; en man som sätter sig upp och drar in lukten av tobak och parfym på morgonen. Den stora kingsizesängen är varm där vår man legat och ljummen där han satt sig upp. Tjejen från igår har alltså redan stuckit konstaterar han. "Otacksam, men en bättre rabatt på taxin får man fan leta efter" konstaterar han, ler lite för sig själv och knäpper på datorn med stortån. Datorn gör sig inget besvär utan tar sin tid och vår man finner det för gott att tända en cigarett och straffblåsa maskinen i vad som borde utgöra dess motsvarighet till nylle under tiden.
Responsen låter inte vänta på sig, innan han hinner säga så mycket som trumhinna dundrar windows igång på högsta tänkbara technovolym. Men han är van vår man, mången hård krognatt har gjort honom immun mot hög volym; med några sekunders fördröjning slänger han en likgiltig blick på högtalaren. Han är van vår man, och vanans makt är stor; nu ska han spela poker. Det har tagit honom något år och kostat honom åtskilliga tusenlappar, men nu har vanan i alla fall börjat betala för sig; förra veckan tjänade han tretton tusen kronor. Pengarna tog slut i samma takt som baren tömdes och glasen fylldes, vanans makt är stor, speciellt den dyra vanans. Vår man investerar någon timma eller två på pokern för att sedan kunna spenderar en eller annan på krogen, ironiskt nog flanerar han i all förmodlighet en hel del kring blackjackborden. Cash out.
Responsen låter inte vänta på sig, innan han hinner säga så mycket som trumhinna dundrar windows igång på högsta tänkbara technovolym. Men han är van vår man, mången hård krognatt har gjort honom immun mot hög volym; med några sekunders fördröjning slänger han en likgiltig blick på högtalaren. Han är van vår man, och vanans makt är stor; nu ska han spela poker. Det har tagit honom något år och kostat honom åtskilliga tusenlappar, men nu har vanan i alla fall börjat betala för sig; förra veckan tjänade han tretton tusen kronor. Pengarna tog slut i samma takt som baren tömdes och glasen fylldes, vanans makt är stor, speciellt den dyra vanans. Vår man investerar någon timma eller två på pokern för att sedan kunna spenderar en eller annan på krogen, ironiskt nog flanerar han i all förmodlighet en hel del kring blackjackborden. Cash out.
Vår man kommer någonstans mellan den fjärde cigaretten och den första morgondaggen på brinkan på sig själv med att går runt och hungra. Frukosten brukar vanligtvis inte undgå vår man, och han blir glatt överraskad då det visar sig att han fortfarande har frukosten framför sig. Två kokta ägg på lika många gigantiska kaviarmackor sköljs ned med en iskall Heineken; vår man unnar sig detta när han känner att frukosten är extra speciell. En gång gick han utan frukost, då dubblade han intaget dagen därpå, vår man är nämligen av den fasta tron att man måste ta kontroll över sin egen karma så att den inte löper amok; hoppar man över frukosten för många gånger händer något dåligt. Han misstänker att vilken dietist som helst värdig namnet skulle ge honom rätt på den punkten. Frukostens karaktär är han dock medveten om, är inte precis är idealisk, men det finns vissa saker man inte kan tumma på hur mycket man än skulle vilja, och vår man vill inte ens tänka på att vilja tumma på Heineken-frukost.
Även om vår man att döma från hans morgonrutiner kan framstå som ganska udda, så är han egentligen ganska vanlig. Varje dag går han exempelvis till ett arbete. Arbetet är stimulerande, välbetalt och utmanande. Han skulle gärna spendera mer tid där om det inte vore för de hundratalet intelligenta och snygga vänner han känner ett behov av att fraternisera med sex timmar om dagen. Det händer inte sällan att han blir tvungen att ta taxi mellan fiken i den stora staden för att hinna träffa sina närmsta vänner så ofta som han gör. Turligt nog tillhör de flesta samma tighta kompisgäng, så oftare än sällan delar han taxi med den majoritet av vännerna som är lika framgångsrika och välbetalda som han själv. För pengarna som han sparar in på att dela taxi brukar han bjuda de lite mindre besuttna på fika och öl. Värt att notera är att flera av dessa är taxichaufförer som gärna skjutsar honom tillbaka sedan. Karma. Han har medvetet format sin livsstil på detta vis för att maximera nöjet och minimera omkostnaderna, exempelvis har han minst sju nära bekanta som är frisörer, fem stycken som är taxichaufförer, ett antal busschaufförer, ett dussin på olika restauranger och ett oräkneligt antal kompisar som jobbar på fik och barer sprida runt omring i staden. Tjänster byts mot andra tjänster genom vår man, han betalar bara startavgiften. Själv ser han sig som något av en aktiehandlare som ingen föraktar. Vår mans måtto har länge varit "all you need is love & startkapital".
Helt sorglös är vår man förstås inte. Han kan faktiskt inte minnas senast han klappade ett rådjurskid, eller när han senast fick något användbart ur ett kinderägg! Dessa minnen har gått förlorade någonstans längs vägen, förmodligen längs något av krogstråken, något han i allvarligste ton refererar till som "priset".
onsdag 13 februari 2008
Livet i ultrarapid
De senaste dagarna har ett flertal händelser, diskussioner och specifika sinnestillstånd samverkat och fått mig att fundera över en väldigt speciell känsla. Känslan omfamnar dig och kramar ut det bästa ur det vardagens mest anspråklösa skådeplatser.
Du går på en tråkig gata i en skön och ganska snygg jacka, en halsduk runt nacken och gärna upp till hakan; en cigg skadar inte. Du har stora hörselkåpor över öronen fyllda med en riktigt bra låt med exempelvis Kent, en låt som får dig att känna dig medryckt, stor och liten på samma gång. Människor går förbi dig och du tittar på dem där de går, för det är det de gör; där går dom. Du går inte med dem, du går mot dem tillsammans med musiken, och det är bara du som förstår riktigt hur det ligger till; de tillhör gatan och flyter förbi dig lite snabbare än skyltfönstren.
Ibland kan allt går närmast i slow motion, och du ser på allt omkring dig med en slags distans och klarsyn som ger livet nya perspektiv, så att det framstår som så mycket mer acceptabelt. Inte bara för stunden, då du förvisso erkänner för dig själv att du mår riktigt bra, utan situationen lovar mer än så. Problem känns världsliga och överkomliga, det som var innan var förut och det känns lätt att möta framtiden.
Med lite tur och rätt musik kan du lätt vifta bort ett hus eller två med din högra handlov. Men det vill du nog inte, för inte sällan önskar du att himlen vore ett högtalarmembran som vibrerade skakade upp alla människors känslor med din musik.
Det är en bra känsla, du blir inspirerad och det är ta me fan vackert om något.
Köp omslutande hörlurar! Skriv pretantiösa och ärliga bloggar!
Du går på en tråkig gata i en skön och ganska snygg jacka, en halsduk runt nacken och gärna upp till hakan; en cigg skadar inte. Du har stora hörselkåpor över öronen fyllda med en riktigt bra låt med exempelvis Kent, en låt som får dig att känna dig medryckt, stor och liten på samma gång. Människor går förbi dig och du tittar på dem där de går, för det är det de gör; där går dom. Du går inte med dem, du går mot dem tillsammans med musiken, och det är bara du som förstår riktigt hur det ligger till; de tillhör gatan och flyter förbi dig lite snabbare än skyltfönstren.
Ibland kan allt går närmast i slow motion, och du ser på allt omkring dig med en slags distans och klarsyn som ger livet nya perspektiv, så att det framstår som så mycket mer acceptabelt. Inte bara för stunden, då du förvisso erkänner för dig själv att du mår riktigt bra, utan situationen lovar mer än så. Problem känns världsliga och överkomliga, det som var innan var förut och det känns lätt att möta framtiden.
Med lite tur och rätt musik kan du lätt vifta bort ett hus eller två med din högra handlov. Men det vill du nog inte, för inte sällan önskar du att himlen vore ett högtalarmembran som vibrerade skakade upp alla människors känslor med din musik.
Det är en bra känsla, du blir inspirerad och det är ta me fan vackert om något.
Köp omslutande hörlurar! Skriv pretantiösa och ärliga bloggar!
måndag 11 februari 2008
Brutal Original - din oas i bloggöknen
Det finns några punkter jag skulle vilja dryfta inför auditoriet, som förhoppningsvis bistår mig med kloka råd, klang och jubelfärger.
1. Christer Sjögren gick direkt till Melodifestivalens svenska final med det kanske kalkonigaste bidraget på många år. Malice jublar och hoppas att han vinner hela rasket!
2. Tele 2 spammar min telefon genom att först skicka ett meddelande om att de snart ska skicka ett meddelande innehållandes en bild, som man kan SMSa till alla man tycker om på Alla Hjärtans Dag. Sedan skickar Tele 2 bildmeddelandet som står som "000 Meddelandet kan inte visas". Strax därefter kommer ytterligare ett standardiserat meddelande som talar om för mig att jag inte kan ta emot bildmeddelanden. Nähä? Det hade jag ju ingen aning om. Det är ju inte alls så att jag har en indienalle med svartvit skärm och Snake som häftigaste spel...
3. En del människor är as.
4. Andra människor förstör sina liv i ögonblick av vad som måste vara förvirring. Och ögonblick som varar i år. Jag fick ett bevis för det idag.
5. Solen sken idag. Vad Preskinn än försöker slå i er finns det ingenting med en naken dam som går upp emot sol och dagsljus.
Over and out.
1. Christer Sjögren gick direkt till Melodifestivalens svenska final med det kanske kalkonigaste bidraget på många år. Malice jublar och hoppas att han vinner hela rasket!
2. Tele 2 spammar min telefon genom att först skicka ett meddelande om att de snart ska skicka ett meddelande innehållandes en bild, som man kan SMSa till alla man tycker om på Alla Hjärtans Dag. Sedan skickar Tele 2 bildmeddelandet som står som "000 Meddelandet kan inte visas". Strax därefter kommer ytterligare ett standardiserat meddelande som talar om för mig att jag inte kan ta emot bildmeddelanden. Nähä? Det hade jag ju ingen aning om. Det är ju inte alls så att jag har en indienalle med svartvit skärm och Snake som häftigaste spel...
3. En del människor är as.
4. Andra människor förstör sina liv i ögonblick av vad som måste vara förvirring. Och ögonblick som varar i år. Jag fick ett bevis för det idag.
5. Solen sken idag. Vad Preskinn än försöker slå i er finns det ingenting med en naken dam som går upp emot sol och dagsljus.
Over and out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)