De senaste dagarna har ett flertal händelser, diskussioner och specifika sinnestillstånd samverkat och fått mig att fundera över en väldigt speciell känsla. Känslan omfamnar dig och kramar ut det bästa ur det vardagens mest anspråklösa skådeplatser.
Du går på en tråkig gata i en skön och ganska snygg jacka, en halsduk runt nacken och gärna upp till hakan; en cigg skadar inte. Du har stora hörselkåpor över öronen fyllda med en riktigt bra låt med exempelvis Kent, en låt som får dig att känna dig medryckt, stor och liten på samma gång. Människor går förbi dig och du tittar på dem där de går, för det är det de gör; där går dom. Du går inte med dem, du går mot dem tillsammans med musiken, och det är bara du som förstår riktigt hur det ligger till; de tillhör gatan och flyter förbi dig lite snabbare än skyltfönstren.
Ibland kan allt går närmast i slow motion, och du ser på allt omkring dig med en slags distans och klarsyn som ger livet nya perspektiv, så att det framstår som så mycket mer acceptabelt. Inte bara för stunden, då du förvisso erkänner för dig själv att du mår riktigt bra, utan situationen lovar mer än så. Problem känns världsliga och överkomliga, det som var innan var förut och det känns lätt att möta framtiden.
Med lite tur och rätt musik kan du lätt vifta bort ett hus eller två med din högra handlov. Men det vill du nog inte, för inte sällan önskar du att himlen vore ett högtalarmembran som vibrerade skakade upp alla människors känslor med din musik.
Det är en bra känsla, du blir inspirerad och det är ta me fan vackert om något.
Köp omslutande hörlurar! Skriv pretantiösa och ärliga bloggar!
Du går på en tråkig gata i en skön och ganska snygg jacka, en halsduk runt nacken och gärna upp till hakan; en cigg skadar inte. Du har stora hörselkåpor över öronen fyllda med en riktigt bra låt med exempelvis Kent, en låt som får dig att känna dig medryckt, stor och liten på samma gång. Människor går förbi dig och du tittar på dem där de går, för det är det de gör; där går dom. Du går inte med dem, du går mot dem tillsammans med musiken, och det är bara du som förstår riktigt hur det ligger till; de tillhör gatan och flyter förbi dig lite snabbare än skyltfönstren.
Ibland kan allt går närmast i slow motion, och du ser på allt omkring dig med en slags distans och klarsyn som ger livet nya perspektiv, så att det framstår som så mycket mer acceptabelt. Inte bara för stunden, då du förvisso erkänner för dig själv att du mår riktigt bra, utan situationen lovar mer än så. Problem känns världsliga och överkomliga, det som var innan var förut och det känns lätt att möta framtiden.
Med lite tur och rätt musik kan du lätt vifta bort ett hus eller två med din högra handlov. Men det vill du nog inte, för inte sällan önskar du att himlen vore ett högtalarmembran som vibrerade skakade upp alla människors känslor med din musik.
Det är en bra känsla, du blir inspirerad och det är ta me fan vackert om något.
Köp omslutande hörlurar! Skriv pretantiösa och ärliga bloggar!
6 kommentarer:
Jag råkade mörda mina hörlurar häromdan. Mycket dumt. Nu har jag limmat dem efter bästa förmåga, men jag har inte provat att promenera med dem för att testa om de håller.
Shit.
Jag ska ta mina for a spinn senare idag, ska in och fika.
Du är Rocky!
Jag pluggar, varför finns det inte seriefigurer som pluggar hela dagarna, köper asbillig glögg på sin ICA-affär och kanske tvättar nån gång emellanåt? Jag skulle läsa en sån serie.
Ikväll ska jag se några avsnitt av The Mighty Boosh. Sett det? Annars borde du! Inte lika bra som FOTC, men rätt så underhållande.
Amen! *brister ut i applåd*
Det värsta jag läst på länge :(
haha uber är helt klart ute och cyklar med sina hörlurar istället!
Ja, malice, vi har börjat kolla på den där serien nu när du så ljummet rekomenderat den - hittils har vi konstaterat att den är lite "konstig" men att den håller kvar vårat intresse genom att inkludera en boxande kängru.
Skicka en kommentar