Person A och person B sitter i ett rum. A studerar en almanacka, B sitter i en soffa och löser sudoku (fun to say, fun to do, för att citera väl vald dramaseriekaraktär). Person A muttrar över alla helgdagar som hopar sig i mars, bläddrar fram en bit och börjar muttra över att det inte är några helgdagar alls under juli, augusti eller september. Sedan bläddrar A ytterligare några månader, suckar sedan djupt och utbrister:
A: Jaha, och så är det snart första advent igen, jävla helvete.
B tittar förvånat upp från sitt papper:
B: Men det är ju bara februari.
A: Det är väl jävligt lätt för dig att säga!
B: Men det är ju februari, du kan ju inte sucka över första advent nu.
Person A kastar ett objekt av plast genom hela rummet så det slår i en betongvägg, går sönder. Därefter klär person A på sig sina kläder igen (då det var sent på kvällen var personen iförd morgonrock), en hätsk ordväxling om huruvida det är okej att sucka över första advent i februari uppstår, person A är på väg att lämna bostaden i rent vredesmod. Det går aldrig så långt. Men ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter inte som den mest fruktdinglande av konversationer direkt, hur slutade detta?
Med lite allmänt skällande till höger och vänster, anklagelser från båda håll, hårda ord och så småningom en överenskommelse om att inte prata mer om saken. Därefter gick person B och la sig.
Lätt för mig att skratta åt det här (vilket jag gör) men jag tror mig förstå att det var en ganska jobbig stund.
Mja, lite. Fast det är lite av vardagsmat. Om än med vettigare ämnen.
Skicka en kommentar